Kemisk kolorimetrisk metod
Princip: Tidiga blodsockermätare använde den kolorimetriska metoden för glukosoxidas. Testremsan reagerar med blod och ändrar färg. Efter en inställd tid torkas bloddroppen av och provet återförs till mätaren för att mäta kromatogrammet och erhålla blodsockervärdet.
Fördelar: Snabbare än biokemiska analysatorer, kräver mindre blod.
Metod för mätning av glukosoxidaselektrod
Princip: Blodsocker mäts genom att mäta strömmen som genereras av reaktionen mellan glukos i blodet och glukosoxidas i teststickan. De flesta vanliga modeller på marknaden använder mätmetoden för glukosoxidas.
Fördelar: Snabbare än biokemiska analysatorer och kemiska metoder (inom 30 sekunder), kräver mindre blod (mindre än 5 mikroliter).
Glukosdehydrogenaselektrodmätningsmetod (FAD)
Princip: Blodsocker mäts genom att mäta strömmen som genereras av reaktionen mellan glukos i blodet och glukosdehydrogenas i teststickan.
Fördelar: Förutom fördelarna med oxidas är det specifikt för glukos, opåverkat av syre, lätt att lagra och kan användas till utgångsdatum efter öppnande.
PQQ (Glucos dehydrogenase) elektrodmätningsmetod
Princip: Blodsocker mäts av den ström som genereras av reaktionen mellan glukos i blodet och glukosdehydrogenas på teststickan. Huvudtyperna inkluderar Roche Superior, Lisutan och Omron 215.
Fördelar: Förutom fördelarna med oxidaser övervinner det nackdelen med att oxidaser är svåra att konservera på grund av den låga vätehalten i luften. När den väl har öppnats kan den vanligtvis användas fram till utgångsdatumet.
